När hösten skrämmer oss, håll då i hårt.

Hej, Kände att det var en bra idè att kasta in ett inlägg i denna övergivna blogg.
Men inte vilket inlägg som helst, utan detta är för mina vänner. Mina underbara vänner. Till och med för dem som jag bara är "polare" med. Sådana som jag egentligen inte pratar med, till de som är mina "vänner" på fb och till alla andra själar som drabbas av höstmörkret.

Jag, som många andra av mina singelvänner fruktar den kommande skedsäsongen.
Känslan av ensamhet och värdelöshet bara sveper över oss. Längtan efter en trygghet när man kommer hem på kvällen är större än någonsin. Misstagen då vi går hem med någon på lördagen efter ett par kaloribomber ökar avsevärt.

Men en sak har slagit mig, glömmer vi bort den allra största tryggheten vi har? En sann vän. Vad är en arm att sova på, en arm som bara ligger där utan att egentligen bry sig om att de är just du som ligger på den i jämnförelse med en vän som du kan komma till, med smink i halva ansiktet, klädd i en svart sopsäck enbart och vara ett nervvrak utan att din vän ens skulle lägga märket till de? Utan bara stå där med öppna armar?
Att få bli omhållen är för mig en underbar känsla, men en sak slog mig när jag vandrade kring de fallande löven förut. Det är alltid någon som håller om mig. Även fast vi inte skedar. Det är något mycket starkare som håller om mig hela tiden nämnligen mina vänners hjärtan. Det spelar ingen roll vart i världen vi befinner oss. Vi är alltid nära.

Misstag gör vi, bråkar ja de gör vi också. Saker och ting flyger ur våra munnar. Men gör slut, de gör vi aldrig. Det kan man kalla trygghet. Så när jag tänker efter så är jag aldrig ensam. Inte ens när jag ligger där och telefonen har varit tyst hela dagen och sängen känns stor och tom. För jag vet att det räcker med ett sms, ett samtal så fylls tomrummet upp, psykiskt eller fysiskt om jag önskar. Av en männsika som älskar mig, Amanda. för just den som jag är.

Så kära du som läser det här. Glöm inte bort att du är aldrig ensam. Och istället för att söka efter relationer som du inte har, hylla de som förgyller din dag varje dag istället. Så kommer det en dag när du hittar yttligare en männsika som vill in i ditt liv och ditt hjärta. Låt oss ge våra vänner en stjärna på himlen.
Och en sak till innan jag är klar, glöm inte bort att mysa ner dig i soffan under en filt och känna dig varm i hjärtat och känn dig lycklig i höstmörkret!

Puss och kram, Amanda!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0