aaame

Att titta sig i spegeln och vara nöjd med det man ser är en tanke som många betraktar som omöjlig. det kan handla om vikt, en prick, ett veck en rumpa,lår,armar och bröst tillexempel. Spegeln, som är så mångas ovän.
Att betrakta sig som en kvinna när vissa former känns totalt bortglömda. Komplex? Ja mina vänner, det är ganska vanligt. Och tro mig jag har haft många!

När jag var mellan 14-16 led jag av ätstörningar som gjorde att jag drabbades av en viktnedgång. Hej då kurvor! Efter att ha fått hjälp med detta kunde jag se en rumpa. Men vart tog brösten vägen? Att visa mig utan kläder var en mardröm. bikinisäsong? ÅH NEJ!

Länge länge länge funderade jag på en operation. Vågade inte riktigt berätta det för någon. Sedan började jag tänka i andra banor. När jag hade fyllt 17 bestämde jag mig för att göra ingreppet. inte bara för komplexens skull utan av en annan orsak som jag inte vill dela med mig av här i bloggen också. Jag nämnde det någon gång för min mamma som var mycket accepterande men jag tror inte att hon trodde att det verkligen skulle bli av.

Så kom min 18 års dag, och jag visste att jag nu fick genomgå detta ingrepp i Sverige. Det tog mig två veckor sedan ringde jag och bokade tid efter noga studerande om olika cliniker och kirurger. Valet blev Proforma och kirurg Dr Gribbe. När jag hade lagt på kände jag en sådan otrolig lättnad. Kan inte beskriva den. Men sedan var jag nervös över hur jag skulle tala om det för mina nära. Hur de skulle reagera. När jag väl talade om det var de mycket förstående eftersom de vet hur dåligt jag har mått.

Sen kom det fler frågor i huvudet. Hur skulle folk i min omgivning reagera? Min nya klass? Vänners föräldrar? Min mormor och morfar? Jag tänkte först inte tala om detta för någon. Men efter några sömnlösa nätter beslöt jag mig för att vara helt öppen med detta. För att visa andra tjejer som vill göra detta, men som inte vågar att detta är oerhört vanligt. Och när allt kommer omkring så skall man alltid göra det som känns bäst för sig själv.

Jag var rädd för att folk skulle dömma mig, ge mig rykten och kolla snett ( jag bor inte i en sådan stor stad så det sker väldigt lätt när någon väljer att sticka ut ). Men oj så fel jag hade. Stödet är enormt. Folk berömmer mig och många frågar generat om de till och med får känna på dom! Detta var något som gjorde att jag kunde lägga mitt förflutna bakom mig, kunna titta mig i min största fiendes blanka yta och vara helt nöjd med mig själv. Tänk, till sommaren kan jag ha vilken bikini jag vill. UNDERBART.

Så var det dags för konstellation. På tåget mot stockholm den morgonen var jag oerhört nervös. Hur skall jag hitta? Vad ska de tänka om min ålder? Är det här på riktigt?
Att hitta dit var enkelt. Jag blev bra välkomnad på cliniken och när jag satt där i vantrumet och drack min latte hade det ännu inte slagit mig att detta var på riktigt.
När Örjan Gribbe kom gående mot mig tror jag mitt hjärta stannade några sekunder.

Väl inne på rummet satte vi oss ner och pratade om varför jag ville göra det här. Hur jag ville ha det och vilken form. Oj vilken djungel det var av implantat. Där stod jag, halv naken och ovetande. Jag provade allt från 325 till 425 cc. Valet blev 350 cc Moderate plus profile. Runda- Placering: i bröstvecket bakom bröst muskeln. Jag tyckte det var för stort under toppen men Kirurgen insisterade att det var jätte fint på min kropp. Har även fått endel frågor om hur mycket det kostade. För mig kostade det 37.000 :- men priset är olika på olika cliniker.

Två veckor senare, 3 november var jag på väg.



kl 03.00 började min resa mot stockholm. Nervös, sömnlös och massor av fjärilar i magen satte jag mig i bilen tillsammans med min mor som stöd.

07.30 väl framme på Proforma



Satt jag och min mor i väntrummet. Nervösa bägge två. Jag fick komma in på mitt rum som skulle bli mitt tillfälliga boende men min mor fick inte följa med in vilket gjorde mig ännu mer nervös. Som tur var fick jag en jätte trevlig rumskamrat som gjorde vänte tiden lite mildare..



Håret var flätat, morgonrocken och tofflorna på .. När skulle han komma och förbereda mig?? Timmarna blev allt fler av väntan ..

Så kom Dr. Gribbe in, min rumskamrat var redan på operation så jag satt där ensam och nervös. vad hade jag gett mig in på?



Målad och klar. Hm när skulle narkos sköterskan komma då? Om flera timmar igen? - Nej hon kom bara 3 minuter senare och mamma fick fortfarande inte vara med. Paniken blev stor, tårarna många. Jag fick kämpa för att svälj tabletterna sköterskan gav mig. Hon talade om att om tio minuter skulle jag vara sövd. Paniken blev värre. Jag ringer min bästa vän, för att hon måste säga åt mig att göra det här. Paniken hade tagit över jag ville dra mig ur ..
Inte på operation skakade jag innan jag somnade. Jag grät, av panik och av lycka. Mina sista ord var: Jag är lycklig. Sedan somnade jag.

Uppvaket. Jag har aldrig kännt något värre. Smärtan var olidlig. Morfinet var tillslut så mycket att jag låg på överdos. Jag minns att jag låg och skrek. Aldrig har jag haft så ont. Kunde inte ens böja huvudet och titta på mina nya bröst. En sköterska som var med på operationen såg min panik. Hon satte sig på min säng kant och började massera mig. Jag grät fortfarande. Mamma fick inte vara med mig allt var förjävligt. och smärtan. kan inte tala om hur ont jag hade.
Jag började genast med min bröst gympa som jag hade blivit lärd tidigare som tydligen skulle dämpa smärtan. Åt helvete heller. Smärtan .. fy fan.

Detta var den lyckligaste och värsta dagen i mitt liv. smärtan höll i sig trots morfin. Ingenting hjälpte. spydde upp narkosen.. kunde inte äta. bara sov. tack och lov så hade jag med mig min spikmatta, vilket jag rekommenderar er tjejer som skall göra en bröstoperation och ha mer er. den var guld värd.



Så här drogad låg jag. Ändå var smärtan .. ja jag kan inte ens beskriva den. Kan tala om att jag inte ens kunde ta av mig trosorna själv när jag skulle kissa. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Och såhär såg hela min dag ut.

Morgon på proforma och jag och de andra tjejerna vaknar till liv. Frukosten serverades och jag kunde äta lite granna. och så kom sköterskan in på vårt rum. Och då fick jag se mina bröst. Kunde inte hålla tårarna inne. Jag var en kvinna. De var så vackra. så fina. Jag var fin.. ( egentligen inte i de tillståndet ) haha. Jag var lycklig. Så var de dags att försöka stå på egna ben och ta sig en dusch. Jag stod framför spegeln i säkert en kvart innan jag kom in i duschen och kunde inte förstå att det var på riktigt....

Väl hemma, dagen efter. Var smärtan likadan. I flera dagar....... Jag levde på morfin och vatten kunde fortfarande inte äta.
Det var skönt att smörja in brösten, vilken man måste göra för att motverka bristningar. Jag har en havandeskaps olja som jag rekommenderar till alla! Gör underverk för din hud!
Hitills hade jag inte fått ett enda blåmärke.

Dessa senaste dagarna har varit bättre, men nu har jag fått ett blåmärke och smärtan har förrendrats. De har blivit ett tryck mot bröstkorgen och jag upplever att de är jobbigt att andas. Vilket skall vara helt normalt. Det som är jobbigast nu är att jag inte får träna så hårt som jag brukar. Inte alls faktiskt. Åh!

Jag är glad att jag gjorde detta. jag känner mig fri. Fri från mitt förflutet. Jag kan vara stolt över min kropp. Alla om kring mig har varit underbara. Fruktansvärt många har visat mig sitt stöd. Och det vill jag tacka så hemskt mycket för. Tack till er alla som har hjälpt mig. Ni är underbara!
jag längtar tills jag skall köpa en bikini, vilken bikini jag vill. Jag längtar tills jag får använda bh. Haha fast ju nu längtar jag tills nästa vecka då jag inte får använda behå utan låta dem vara fria i några månader då jag får spunk på denna jäkla toppen som trycker och skaver! Om en halv år räknas de att de skall vara helt färdiga. Då de fortfarande ändrar form.



detta är toppen jag menar och bilden är tagen dagen efter operationen.

Tillsist, tjejer. Gör alltid vad ni själva vill. Då mår ni som bäst. Trots all smärta. Var det så himla värt det. För den smärtan man känner när man ser sig i spegeln och bara vill gråta är ännu värre. Detta har gjort mig så otroligt mycket mer självsäker.

Här är lite fler bilder!



här ser man vart jag har valt att lägga snittet.




ETT STORT TACK TILL PERSONALEN PÅ PROFORMA OCH FRAMFÖRALLT ÖRJAN GRIBBE FÖR ETT PAR OTROLIGT FINA BRÖST!





/ Aaame